Dalahästar på rad

Jag är absolut ingen fotograf, men min iPhone har fått mig att leka lite med mobilkameran och perspektiv. Och det här fenomenet att vi digitalt vill "slita" på våra kort är verkligen en katalysator i ämnet. Den här bilden är tagen i mormor och morfars (numera mina föräldrars) gamla hus mellan Rättvik och Tällberg. Hästarna står ovanför spisen på samma plats som de alltid stått. Det är dammigt och hela kompositionen skriker av nostalgi och barndom för mig. Den visar hur det var, hur det är och att det inte alltid kommer att stanna så här. Men i just detta ögonblick så är allt som det ska ... Och även om jag inte är nått proffs på foto, så är det häftigt att jag lyckas fånga allt det i en enda enkel bild, för min egen skull. Kreativitet är ibland det väldigt enkla och personliga, eller hur?